Förra fredagen lyssnade jag i bilen till en mycket intressant diskussion i P1:s program enligt ovanstående. Man diskuterade sanning versus lögn bland mycket annat. Författaren Jersild hävdade att den perfekta lögnen uppstod när man skriver sina memoirer. Tack så mycket! Han hävdade också att så mycket av tankars subtilitet gick förlorade när man slutligen försökte att sätta dem på pränt. Sant!Jag håller för närvarande på att lägga sista handen vid mina minnen.
Det är självklart att man silar det man upplevt. Både medvetet och omedvetet. Det som är väsentligt stannar i minnet, men förvandlas under tidens gång. Goethes gamla tes att vi tar in våra upplevelser, bearbetar dem med tidigare erfarenheter och spottar så ut dem på ett för var och en personligt sätt, är väl just vad Jersild pratar om.
Och det gäller även memoirskrivande. Sen gör jag medvetna val. Det finns saker och händelser så privata att ingen har att göra med dem. Men de påverkar ändå det hele! Jag försöker att vara så ärlig jag kan. Jag är medveten om dunkla detaljer, men försöker att framställa mina upplevelser så ärligt jag kan. De subtilaste detaljerna finns bara i originalvisionen. Kommer resultatet bli åttio procent får jag vara mycket glad. Målningar som når 80% är mina lyckobringare.
Hursomhelst: Titeln på boken blir förmodligen Som jag ser det, ett rikt liv.