Sally

För två år sedan, på vårsidan, när jag besökte min gamla lekkamrat Claes Göran i Värna, sprang där omkring en den mest förtjusande lilla röda katt. Var har du fått den ifrån sporde jag. Ja, den bara kom hit. Jag kan inte ha den för de andra katterna släpper inte fram den till matskålen. Kan inte du ta den? Röd katt. Jag vet att Solveig tycker om röda katter, men en till utöver Moses och Hassan. Jag var verkligen tveksam. Men så tog jag henne, satt henne i framsätet och for hem. Hon hade tydligen åkt bil förr; hon satt som en prinsessa. Hemkommen introducerade jag henne försiktigt till de gamla veteranerna. Moses brydde sig inte, men Hassan blev mycket upprörd. Fräste intensivt och fortsatte därmed egentligen fram till dags dato. Hon var svårt medtagen. Efter ett skrovmål av My Cat från Överskottsbolaget gick hon ut och spydde upp en binnikemask av avsevärd längd. Vännen och ateljéhunden Tidman föreslog att det bästa vore väl att man neutraliserade henne omgående. Sally fick hon heta efter min första stora ouppnådda kärlek. Veterinären konstaterade undernäring, att hon kastat sina foster, skabb i öronen etc. Tidman betalade operationen i generöst humör efter en Djurgårdsseger och Sally blev ny familjemedlem. Min hustru accepterade efter viss förståelig tvekan, men efter att ha sett hur elegant Sally med tassen kunde ta en ostskiva från bordet och föra den till munnen, ja då kunde ingen motstå charmen.Sally trivdes, la på sig och så småningom blev hon som GustavIIAdolf tämligen fet. Clotilda kallade vi henne skämtsamt. Och så en dag var hon borta. Borta. Räven? Höken? Jag hojtade i nejden: Saaaallyyyy! Men inte. Hassan andades ut, situationen hade återgått till det normala. Med sorg i hjärtat fick man acceptera ödet. Efter fjorton dar kommer Sally släntrandes nerför vägen såsom ingenting hänt. Hej! Här är jag. Slank och smidig återtog hon sin plats i hemmet.Härförleden var vi Norge, Solveig och jag. Några underbara dagar bara för oss själva. Snälla grannar och vänner tog hand om höns och katter. På torsdagen kom jag hem till Moses och Hassans förtjusning. Om hönsen brydde sig, vet jag inte. Men Sally var borta. Jag genomgick samma procedur av förtvivlan och resignation. Acceptans av det oundvikliga.I morse, jag läste Liv och Öde av Grossman, pep det i trappan. Sally tillbaka. Hej, här är jag. Smal, smärt och smidig. Har varit på spa. Fit for fight again.Efter frukost, ostbit hämtad med tassen ligger hon i sin vanda länstol. Tuppen Malin gal. En svala kastar sig omkring i luften, den andra ruvar förmodligen. Idyllen är fullständig. Det vill säga, i morgon börjar storstädningen inför midsommar........